Livspusslet

Skriven av David. i kategorin David

Ibland har jag roat(?) mig med att fundera på hur det där med livspusslet skall gå ihop. Särskilt bitarna jobb och fritid.

Jag har klurat på huruvida det svenska samhället med tillhörande välfärdssystem är byggt för hur det såg ut på 1960-talet, på det sätt som jag uppfattat att det var utan att själv varit med. Då var mannen den försörjande parten i en familj, kvinnan var den som såg till att den dagliga driften i hemmet rullade på. Familjen bestod av make, maka och ett antal barn. Rollfördelningen inom var ganska likartad familjer emellan. Då mannen var på arbetet tillhörde han arbetsgivaren och fick inte bli störd. Privata telefonsamtal existerade inte på arbetstid utan skulle man bli nådd eller nå ut var det att gå till förmannens kontor och där tillgå det publika telefonnätet. Krävde arbetet att mannen arbetade över var det inget konstigt utan på något sätt meddelades detta till hemmet och mannen blev kvar tills dess att arbetsuppgifterna var slutförda.

Under tiden mannen var på jobbet bedrev kvinnan allmänt underhåll av hemmet i form av städning, tvättning, matlagning, barnuppfostran. Var barnen sjuka hanterades det i hemmet och de ordinarie strukturerna var i någon mening opåverkade.

Jo, detta är någon form av stereotyp bild av förhållandena men det är den bild jag och, gissar jag, många med mig har av den tiden.

Med tiden blev familjeförhållandena något mer splittrade och det var inte självklart att mamma och pappa levde tillsammans. Kvinnor fick rättmätigt en större plats på arbetsmarknaden. För att kompensera detta infördes i välfärdssystemet olika former av lagstöd och ekonomiska bidrag för att ge föräldrarna möjlighet att kunna ägna tid åt familjen, främst barnen men som konsekvens också famlijen i allmänhet, genom ledighet från arbetet. Offentligt anordnad barnomsorg inrättades också som ett sätt att bistå föräldrar i möjligheterna att kunna kombinera förvärvsarbete och familjeliv.

Men alltsom oftast uppkommer ändå situationer som ställer förvärvsarbetet i konflikt med familjelivet. När barnen blir sjuka, vem skall då vara hemma med dem (för inom barnomsorgen vill man inte ha sjuka barn)? Visst, det finns ett socialförsäkringssystem som ger föräldrar ekonomisk kompensation för utebliven inkomst vid vård av barn, och föräldern har lagligt stöd att inte vara till arbetsgivarens förfogande då. Hur skall man se på semesterplanering, för att man skall få möjlighet att tillbringa ledig tid med hela familjen, odla förhållandet, göra saker tillsammans? Arbetsgivaren har rätt att styra din semester och har rätt att bryta den om arbetet så kräver.

Men hur hanterar man lojaliterna? Vems arbete är högst prioriterat, mannens eller kvinnans? Här har vi fortfarande värderingar som inte hänger med.

Det finns också en inbyggd motsägelse i detta. Dels har vi ett ansvar för mänskligheten att föra den vidare, att verka för en god nativitet och barnens fostran och rätt till trygga uppväxtförhållanden. Samtidigt skall vi se till att arbeta för att kunna försörja vår familj och genom skattemedel bidra till välfärdssystemet.

Jag har inga svar och jag har inte tänkt klart. Jag har kommit så långt att jag tycker att välfärdssystemet,  arbetsmarknadens utveckling  och synen på familjelivet inte taktar ihop. Det värsta av allt är att jag själv blir drabbad då och då. Det har hittills gått att hantera men alltid på bekostnad av någon part, ofta flera. Familjen blir försakad, arbetsgivaren får inte ut den produktion den förväntat sig, det egna välbefinnandet naggas i kanten.

Jag stannar i utlämnandet av min tanke här men stannar inte själv att tänka och det är väl en tröst i sig.