Familjen

Skriven av David. i kategorin David Fasta

AnnChristin

Min älskade fru heter AnnChristin. Henne träffade jag för första gången på centralstationen. Varför vi var på samma plats vid samma tillfälle kan bara Gud svara på. Vi förlovade oss i Oslo den 28 oktober 2001. Vi lämnade ett höstruskigt Skåne för att mötas av ett soligt Oslo som bara för den dagen passade på att skrämma iväg alla regnmoln. Den 29 maj 2004 stod bröllopet med vigselgudstjänst i Byarums kyrka och efterföljande fest i Betelkyrkan i Vaggeryd. En helt underbar dag! AnnChristin jobbar numer på ett företag som heter FläktWoods i Jönköping med bara 5-10 minuter på cykel till jobbet. Vi bor idag tillsammans i en villa från slutet av 60-talet i Jönköping. AnnChristin har många härliga sidor. Hon har också myntat uttrycket "Måste man alltid göra allting så länge?"

Maja

Den 2 mars 2005 kom AnnChristins och min älskade lilla Maja till världen på förlossningen på länssjukhuset Ryhov i Jönköping. Hon vägde 4130 gram och var 50 cm lång. Två dagar senare kom hon hem med oss och var då liksom hon är nu helt och hållet mammas och pappas ögonsten. Nu har hon blivit stora tjejen och till och med storasyster. Det sistnämnda dock med blandade känslor av stolthet och svartsjuka men de har oftast väldigt kul tillsammans med två starka viljor som försöker samsas. Hon springer omkring som en tok här i huset och undersöker allt som kan finnas att lära sig. Vanliga dagar tillbringar hon på Ljungarumsskolans skolår 1. 22 ungar födda 2005 som skall samsas. Dock är det mest bundisen Linnea som gäller mest men också andra som t.ex Minna, eller Love "som är sååååå söt!"

Ella

Efter tio minuters krystarbete kom lilla Ella till världen kl 07:20 den 19 augusti 2007. 3940 gram vägde hon och var 51 cm lång. Tillsammans med mamma och storasyster kom hon hem drygt ett dygn senare och började så smått aklimatisera sig till livet utanför mammas trygga mage. Efter lite strul den första levnadsveckan med viktminskning och gulsot (med sjukhusvistelse som konsekvens) började hon äta som en häst och gjorde sig alltmer påminnd om sin existens i huset. Hon är sannerligen syskonlik sin storasyster men har förståss sina egenheter. T.ex. så sover hon markant mycket mindre än syrran så hon höll föräldrarna sysselsatta fram tills hon fick eget rum. Numer sover hon skönt hela natten och vaknar för sig själv, morgnar sig först lite innan hon påkallar uppmärksamhet. Hon har också efterträtt storasyrran på förskoleavdelningen Björnbäret 3 där hon härjar runt med både Ebbe, Sara, Axel, Oscar och alla de andra

Pappa

Min pappa hette Lars-Olof och tillbringade sin sista tid som pensionär.  Han hette egentligen bara Lars och Olof var andranamnet. Men eftersom han själv ville ha ett dubbelnamn gick han i smyg in i pappa prästens kyrkböcker och ritade in ett bindestreck. Åtminstone säger sägnerna detta. Hur mycket sanning det är i detta vet jag inte, och det är en hemlighet han tog med sig till sin Herre,
Innan pappa pensionerades var han först skeppskonstruktör (utbildad civilingenjör i skeppsbyggnad) på ett varv i Göteborg. Men lagom innan varvskrisen nådde Sverige sadlade han om och omskolade sig till lärare. Han undervisade sedan på Kongahällagymnasiet i matematik och teknologi. Parallellt med sin lärarroll var han också kantor i Kareby kyrka utanför Kungälv

Mamma

Mamma heter Elisabeth. Hon föddes, enligt egen utsago, i tretton år på Hönö i Göteborgs norra skärgård. Det var i mina ögon en extremt lång förlossning, men det kanske var så på öarna förr i tiden. Numer är även hon pensionär, men innan dess har hon i många år arbetat som mellanstadielärare på diverse olika skolor. Mamma var den gamla hederliga sortens lärarinna som älskade att berätta, att i ord levandegöra de olika ämnena. Tänk att få följa med i berättelserna om Karl XII eller hur Islam spred sig över den Nordafrikanska kontinenten. Nog kan det bli spännande alltid när mamma sätter den sidan till. Sådana lärare finns det knappt kvar några idag och det är synd, tycker jag.

Jonas

Min äldsta bror heter Jonas, eller "bruschan" som jag kallade honom när jag var liten. Jonas är 15 år äldre än mig och därmed en riktig storebror. Jonas arbetar idag med prehospital akutsjukvård inom ambulansverksamheten i Göteborg, vilket är något av en drömsits för honom. Jonas har dessutom nyss gift sig med sin Helena och flyttat in i ett, enligt utsago, gigantiskt hus utanför Kungsbacka. Det var nog skönt för Jonas att hon nu blev hans fru för han har haft så svårt för att kalla Helena för "flickvän" när båda är över 40 år. Dessutom lever de tillsammans med Helenas barn Cecilia och Alva.
Jonas har åstadkommit en av de berömda journalgrodorna från Varbergs sjukhus. Eller egentligen är det inte han utan den läkarsekreterare som skrev ut journalen. Istället för att skriva "patientens tillstånd försämrades kraftigt varvid doktor Högberg tillkallades" vände sekreteraren på meningen och i journalen kan man läsa "doktor Högberg tillkallades varvid patientens tillstånd kraftigt försämrades"...

Anna

Min äldsta syster heter Anna och är 14 år äldre än mig. Hon framlever från hösten sina dagar som stödpedagog. Inte heller Anna är ensam utan i hennes liv finns också maken Bengt (eller Ben som han kallas pga sitt brittiska ursprung) samt barnen Philip och William. Annas familj är internationellt präglad. Anna kommer från Sverige, Ben från Storbritannien, Philip är adopterad från Colombia och William är adopterad från Sydkorea. Fyra flaggor vajar stolt i fönstret där i radhuset. Och det är full rulle hela dagarna.

Per


Min yngste bror heter Per och har är 12 år äldre än mig.
Numer bor han i sitt superidyliska hus i Ljungskile. Ett hus som han köpte som en penningplacering och som ett fritidsprojekt. Jag är fortfarande stum av beundran eftersom han helrenoverat huset själv. Tillsammans med sin Helena (det är tydligen ett populärt namn att få in i familjen) har han gått o pulat, lagt in nya golv, målat om, renoverat badrum och kök, klippt gräsmattor... Dessutom jobbar han heltid, i vanliga fall som kyrkomusiker i Vasa församling i Göteborg men samtidigt delvis tjänstledig för doktorandstudier. Per är en riktig konstnär in i själen. Det är underbart att ha en sådan i famlijen. Dessutom har Per en osedvanligt konstig dygnsrytm. Att få eBrev postade 03:48 är inget ovanligt.

Sofia

Sofia är min yngsta syster och hon är "bara" 7 år äldre än mig. Hon framlever sina dagar i Stockholm tillsammans med sambon Robert och deras ungar Einar, Astrid och Hildur. Sofia jobbar annars som socionom inom socialförvaltningen i Stockholms stad och handlägger vårdnadsärenden, om jag inte förstått saken fel. När Sofia pluggade på socialhögskolan i Göteborg skrev hon, som alla andra, en avslutande uppsats. Det gjorde hon på familjens då ganska nyinskaffade dator. Det var på den tiden när programmen var i DOS-miljö och användarvänligheten inte var så välutvecklad. En dag hade Sofia suttit och skrivit en hel dag, hälften från ströanteckningar och hälften direkt från huvudet. På kvällen ville hon ha hjälp att foga ihop den skrivna texten med tidigare delar av rapporten och hon bad då lillebror om hjälp. Det som lillebror dock inte visste var att inget av arbetet var sparat tidigare under dagen. Så med tre enkla knapptryck lyckades lillebror radera hela dagens arbete. Från Sofia kom det bara en kort order: "Du skriver, jag dikterar!"

Mormor

Vill man träffa en riktig krutgumma skall man träffa min mormor.
100(!!!) år gammal har hon all rätt att börja bli lite "glömmen" i knoppen. Hon bor numer på ett äldreboende. Det blev lite stort att bo själv i en fyra. Mormor har varit en mysig tant hela mitt liv och alltid funnits till hands för att stötta och som samtalspartner. Hon är för go'' helt enkelt. Även om det numer pga ålder upphört har hon tidigare ibland ringt och "vill bara höra rösten". Allt som oftast brukade i sina telefonsamtal flika in: "Vet du vad, jag älskar dig!" Underbart!